.

När jag vaknade imorse trodde jag att jag skulle dö. Hade sovit 2 timmar efter den sjukaste utekvällen på länge. Det som skulle vara en sansad födelsedagsutgång för mira blev nått helt annat. Lite cider (och en flaska jordgubbsvin och tre cider till) hemma hos alexandra hade gjort att jag nästan inte kunde ta mig till tunnelbanan utan att ramla vartannat steg jag tog. Spärrtanten i tunnelbanan garvade åt oss när vi smugglade in våra 4,5:or likt 17 åringar påväg till en sunkig hemmafest ner i tunnelbanan. "Trevlig kväll tjejer" skrek hon efter oss när vi ramlade ner för rulltrappan i Näckrosen. "Trevlig kväll du med, spärrtant" tänkte jag. Sen gick det bara utför.

Som sagt, trodde jag skulle dö när alarmet ringde imorse. Tur att jag fortfarande är döv på ena örat. Hade önskat att jag hade fjorton alvedon i väskan. Hade bara en och den tog jag tillsammans med en liter vatten innan jag klädde på mig och sprang bort till mini. "Fröken är lite trött idag" sa jag när alla mammor och farmödrar hade gått ut ur rummet när lektionen började. "Kaaaaos" skrek barnen. Kaos blev det. Fast ett ordat kaos. En timme senare trodde jag att jag skulle dö igen. Åkte hem och försökte äta frukost. Gick sådär. Mamma ringde femhundratretton gånger för att kolla att jag inte hade somnat. "Tjugo över ett kommer vi, stå ute på gatan anständig". Yadayada. Tjugo över ett prick stog jag nere på gatan, allt annat än anständig men vid liv. Vi plockade upp mormor. Jag stoppade hörlurarna i öronen och svarade bara på tilltal. Kalas hos min bror som fyllde 28. Tårta och kaffe. Mycket kaffe. 1,5 timme stod jag ut innan vi åkte hem. och här sitter jag. Rosa mjukisdress och nytvättat hår. Melodifestivalen om en timme, tveksamt om jag är vaken då. Natti.