Mot alla odds..

.. så lever jag. Den där milen-löprundan i lördags kändes så jävla bra just då men efter några timmar började det kännas. Det började med lite stumma ben och träningsvärk i låren, för att sedan spridas till höfterna och ryggen. Kramp i hälsenorna, stickningar i ländryggen och smärta i korsryggen. På lördagkvällen gick jag som en 80 årig tant och har precis börjat känna mig som en människa igen. Haha.
 
Trots detta så har jag hunnit med massor. Lite jobb, mys med markus, midnattsloppet (tittade, hade bara kunnat drömma om att springa i mitt tillstånd), gym och grillning med mami och john. Nu har jag nyss kommit hem från gymmet och ska snart äta lite lunch innan jag åker till kista och möter lexie för lite födelsedagsfest-shopping + födelsedagsklänning. Wihoo!
 

Kärlek

Kärlek:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0