.

Jag och min iPod var nyss ute och gick. Jag föredrar att gå ut och gå med sällskap men ibland är det skönare att gå själv, speciellt när man behöver tänka. Idag behövde jag tänka och jag hann tänka mycket på en timme.

Två helger i rad har jag varit på teatern 10-12 timmar om dagen. Vi har jobbat och slitit med andra gruppers genrep och föreställningar. Gjort allt från att stryka klänningar och stått med manus bakom scen, till att byta kläder på 4 åringar och akut hoppat in i föreställningar för att någon inte kommit eller folk saknats. I lördags t.ex. fick jag ett west side story-manus med understrukna repliker till en relativt stor roll som jag skulle kunna till dagen efter. Självklart så gjorde jag mitt bästa och satte det, ordagrant, för jag är en sån som ställer upp. Och jag vet att gentjänsterna kommer, förr eller senare. Samtidigt så har jag min egen föreställning om 13 dagar som jag är hur jävla nervös som helst inför. Huvudroll i Grease, det säger allt.

Samtidigt har jag den senaste veckan gjort klart tre rester i skolan, haft nationellt prov i Ma D och suttit hela dagen idag och försökt förstå det jag har prov på i Ma E på onsdag. På onsdag har vi vår sista hälsodag och det är förmodligen det sista vi gör tillsammans någonsin. Studentstressen har alltid funnits men nu börjar studentnervositeten komma, vad händer sen? Vad gör jag den 12 juni?  Var ska jag sen? KTH? Polishögskolan? Brandförsvaret?

Samtidigt tillbringar jag 1-2 timmar om dagen på gymmet. Min fristad. Det enda stället på jorden där jag inte tänker, där jag aldrig tänker. Bara kör. Det är mitt eget val och det vet jag men för mig är det så mycket mer än bara träning, det är ett sätt för mig att visa vad jag går för. Visa att jag klarar så mycket mer än många tror, visa att jag klarar så mycket mer än vad jag tror. Mitt sätt att utvecklas. Fysiskt som psykiskt.

Samtidigt försöker jag leva mitt liv. Eller egentligen försöker jag inte, detta är mitt liv. Eftersom jag aldrig klagat på det jag gör så måste jag älska det, jag måste tycka att det är det bästa som finns. Visst, att gå natur och läsa Matte D & E och Biologi B kanske inte är så mycket att älska, men jag hade aldrig gjort det om jag inte ville. Jag hade aldrig gått NV om jag inte ville. Jag har gråtit många tårar det senaste året över skolan men jag har aldrig ångrat mitt val. Det kommer löna sig en vacker dag. Och teatern, jag har rivit sönder manus och med flit försovit mig på lördgar. Men jag hade aldrig ställt mig på den där scenen igen om det inte var det absolut bästa jag viste.

Miniteatern har varit mitt andra hem i snart 10 år, gymmet är min fristad och skolan har alltid varit en trygghet. En tredjedel av mitt liv kommer försvinna snart och det mig lite ångest.