.

Jag saknar min syster, min fina storasyster. Redan när jag var liten var hon min favorit, näst efter mamma såklart. När jag började ettan och hon hämtade mig på moppe i skolan, lät mig sitta bakom fast jag egentligen inte fick. Köpte alltid hem chips och dipp och lagade nudlar till middag när hon var barnvakt en vardag fast det var helt förbjudet. Alla tidiga mornar när jag inte kunde sova och hon antingen gick upp med mig eller lät mig ligga och kolla på tv i hennes säng. Alla helger och lov som vi satt tillsammans i soffan och kollade på film efter film, serie efter serie, bara hon och jag, hela dagarna. Min lilla storasyster.

Nu, den enda som faktiskt alltid lyssnar på mig. På allt jag har att säga. Den enda person som struntat i sig själv för att finnas där för mig när det var som värst. Den enda person som jag alltid längtar efter att träffa. Min lilla storasyster. Fortfarande min favorit.