Crying for nothing

Jag har lite småångest för imorgon ska jag till doktorn själv för första gången i mitt liv. Ni som känner mig vet ju att jag bröt hela min arm på idrottslektionen förra året. Första dagen i skolan på VT-08 gjorde jag något väldigt dumt haldleden på två stället och fick nån konstig glipa mellan ledbanden. Den dagen är inget att komma ihåg, det va åt helvete med allt och jag hade så sjukt ont i 2 månader. Nu, ett år senare, har det börjat göra konstigt ont igen och därför har jag efter mycket om och men fått en tid imorgon. Ska till läkaren kl 13 men måste vara på röntgen minst 1,5 timme tidigare. JAg kommer inte hinna med skolan varken innan eller efter, hela dagen kommer i stort sätt spenderas där.




Kärlek

Kärlek:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0