.

Hej mina vänner! Vet ni? Jag är hemma!

Till att börja med så ber jag om ursäkt att jag inte bloggat på länge men den senaste veckan har jag jobbat mellan 9 och 12 timmar om dagen så jag har inte haft ork eller tid. Men nu ni, nu så ska jag skriva minst 2 inlägg  om dagen tills vi åker till spanien! Vilket vi gör om 2 veckor exakt...galet!

Jag tänkte summera mina 4 veckor lite, men jag insåg nyss att det aldrig kommer gå. Ni vet hur mycket jag led i början, ni har ju läst...det gjorde jag också. Mina arbetstider och all skit jag fick, saknaden av alla hemma och avståndet hem. Det var ett rent helvete. Samtidigt va helvetet också det bästa som fanns, alla människor jag träffat. SOM vi bråkat i köket under stressiga kvällar och som vi skrattat åt det efteråt. Varje kväll har vi slutat runt 23 och städat hela köket tull dunkande musik. Packat ihop samtidigt och sedan suttit ute allihopa till kl 4 på morgonen. Vaknat som vrak kl 10 morgonen efter och börjar kl 11. V-a-r-j-e d-a-g! ,,,och det har varit det bästa som funnits.

Idag hann vi inte längre än in i bilen innan jag böjade gråta. Kemal, Said, Alexandra och Linus stod och vinkade av oss när vi åkte. Alla grät, jag grät och pappa grät.

"Det här stället kommer aldrig bli detsamma utan er"