.

Mitt i allt det tunga, i vinterkylan och mörkret måste jag passa på att lysa upp lite också. Det är ju så att skolan började idag och tro mig, det va inte så hemskt som jag trodde. Nej snarare tvärtom. Trots att vi hade en riktigt lung dag har jag fått umgås med mina vänner välidgt mycket, vilket har lett till att jag kommit på hur mycket jag saknat dom. Jag har kommit fram till att jag måste ha världens bästa vänner! Inte nog med att ni alltid får mig att skratta, ni lyser upp mina dagar och jag vet att ni alltid finns där om det skulle vara något. Och sådant är viktigt att veta och känna för att man ska orka. Så idag slog det mig när vi satt alla tre timmar på Espresso House allihopa, att mina klass (vilket jag inte kan inte säga)...skolkompisar... är världens bästa sådanna!

     

Det här gäller inte bara de i skolan, utan ni andra också. Jag har en speciellt bra vän, ocg ni vet vem det är. Men min kärlek till dug är för stor att beskvia. Och för att säga som Markus sa (som jag btw saknar så det gör ont), vi är bara människor! Alla vill gå vidare och komma någon vart i livet och får att göra det måste man välja sina vägar. Man måste våga ta risker och chansa när man stöter på ett vägskäl, även om stigen ser smal ut.