.

Hemma! Snö snö snö...överallt snö. Visst är snö mysigt och en vinter utan det skulle inte vara en vinter, men i stormar när det är massa minusgrader ute, är snö inte alls uppskattat. Speciellt inte om man har tunna tygskor och strumpbyxor på sig. Då spelar det ingen roll hur tjock vinterjacka man har...mamma jag vill ha nya skor, jag vet att du läser! Imorse och på förmiddagen var det istället fint väder, det va kallt men solen sken. Och för att citera mamma "idag är en bra dag att bli döpt på". Det var hur mysigt som helst när kyrkklockorna började klämta, hon vid orgeln började spela och jag och David tog de första stegen och gick in genom gången. Han bar Lea, jag höll hennes hand. Det är något mäktigt med kyrkor, orgelmusik, tystnaden, allas blickar och allas kärlek. Vi hade inte gått mer än ett par steg, alla tittade på oss, förs både mamma och pappa satt och grät. Jag kände mig stolt, jag kände att från och med idag har jag ansvar över min prinsessa. Jag ska skydda henne från allt ont. <3





Jag och David fick varsit kuvert märkt med vårat namn. I låg ett fadderbevis, ett bevis på att vi från och med idag har ett speciellt ansvar för Lea. Den lilla broshen med bebisen på är en chilensk tradition och på banden står det "Lea Ines Edith Andersson, 23 November 2008. Padres Lennart Y Erica. Padrinos David Andersson, Sofia Lundgren". Allt på spanska eftersom både Ludvig och Lea är en kvarts chilenare båda två.



Älskling älskling älskling. Hur ska du någonsin kunna fösrtå hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag kommer finnas för dig hela ditt liv? Världens bästa Lea, du är livets solstråle!