.

Jag går ut från skolan och känner hur vidrigt kallt det är, tänker för mig själv "snöar det? nää, det är bara kallt". Jag sätter mig på tunnelbanan, möts av trötta, stressade blickar som alla tänker precis som jag, varför är det alltid så mycket folk och så trångt? Kan inte alla bara dra åt *******?! Jag tränger mig av på gullmarsplan, tittat på klockan, 16:19, bussen går 16:20. Jag hinner!. Kommer fram till rulltrappan, inser att jag aldrig kommer komma mellan folkmängden och springer istället upp för trappan. Tar mig ut genom spärrarna och upp för nästa trappa. Det är riktigt kallt och jag ser att det faktiskt är snö och inte regn. Människor står överallt, huttrar lika mycket som jag. Undra hur länge de stått och väntat på sin buss? Deras buss kommer. Jag kommer på att juste, jag måste ju springa om jag ska hinna. Jag börjar springa, min buss står där. Jag fortsätter springa, busschauffören trycker på sin knapp och dörrarna stängs. Jag står kvar utomhus. Hejdå bussen.

Jag kommer på att den här tiden på dagen går bussen var 10:de minut, det är lungt. Men jag fryser. Tar på mig fingervantarna mamma köpte igår, dom värmer lite. Tittar ner på mina ben, dom skakar. Och det är 8 minuter kvar tills bussen kommer. Jag får sms, måste ju svara. Tar av mig vanten, vill inte svara, jag vill ha vante. Försöker med vanten, det går inte. Jag ser att snöflingorna är riktigt stora och hoppas att dom ligger kvar ett tag innan de smälter. Svarar på smset, mina fingrar är gula. Får ett till sms, väntar med att svara. Bussen kommer, killen bredvid är snygg. Jag kliver på och påminns om att det finns inget jag älskar så mycket om värme. Bussen åker, snöflingorna är ännu större och marken är faktiskt vit.
Det snöar, jag vill göra snöänglar  ♥ ♥