.

Min mamma och jag hade en diskussion igår, angående vikt. För henne är det viktigt att sätta gränser för min vikt, fråga mig inte varför. Det är inte alls så att hon säger att jag inte får väga mer än ett visst antal kilo, absolut inte. Utan snarare så att hon brukar fråga hur mycket jag väger och titta strängt på mig om det är för lite för hennes smak. Kanske kan jag förstå henne eftersom jag alltid haft problem med och komplex över min vikt. När jag va liten, fram till jag va ca 12 år var jag överviktig. Det va inget jag direkt brydde mig om då men klart att det va jobbigt eftersom alla tittade. När jag va 13 år skilde sig mina föräldrar och jag började må oerhört dåligt. Från det att jag va 13, till jag va 15 hade jag anorexia. Jag va 3 hg från att bli inlagd, min mamma hade satt gränsen 42 kg för mig då 158 cm kropp. Nu är jag normalviktig och jag lever sunt, dock kommer jag alltid ha komplex och det är sjukdommens fel.

Vad jag ville komma fram till var att vi disskuterade höftben igår. Jag konstaterade att höfter är jättefint och det finaste på en kropp måste näsan vara höftbenen. Till min förvåning höll mamma med. Vad tycker ni?
 Är det fel att säga så i ett samhälle som redan är tillräckligt utseendefixerat?