.

Egentligen kanske man behöver en läkare till det, vad vet jag? Egentligen kanske man måste få det på papper, med bokstäver skrivna av en legitimerad läkare, för att få det bevisar. Egentligen kanske en läkares ord är mer värda än oss andra och deras vilja är vår lag. De kan i princp göra vad de vill, vi lyssnar och gör som de säger i alla lägen, för vi anförtror oss till de. Men nu ska jag göra något radikalt;

Idag är dagen jag tar mitt förnuft till fånga och bestämmer mig. Visst kommer mina kroppskomplex alltid finnas där och jag kommer alltid vara förföljd av sjukdommen. Konsekvenserna den gett på mig och min kropp är för stora för att jag någonsin kommer förlåta mig själv för det jag gjorde. De fysiska kan jag leva med, men de psykiska kommer vara mycket svårare att stå ut med. Tankarna kommer så länge jag lever flyga omkring i mitt huvud och ibland omsvepa all lycka och allt det glada, pigga jag känner inom mig. Rätt var det är kommer det svarta omsluta sig en längre tid och risken att jag blir neddragen igen kommer vara stor. Min skyddsrustning mot allt det, som består av min egen styrka och andras kärlek, kommer inte alltid vara lika stark och under jobbiga perioder i mitt liv kommer rustningen ställas inför prövningar.

Som sagt är det fysisiska något jag kan leva med och det fysiska kanske inte heller är något som syns. Sjukdommens spår syns inte idag eftersom det var ett tag sedan och när samma sak nu händer andra vi älskar är det inte många som tror mig. Been there, done  that! Jag har varit där, jag vet. Så, idag är en stor dag, may I?

Jag friskförklarar mig!