.

.. jag har förlorat mitt jobb. Mitt lilla jobb. Eller förlorat ska jag väl inte säga, snarare blivit "snuvad" på det. Jag började jobba där i början på januari och blev lovad 20 timmar/veckan. Det skulle vara tillräckligt för att tillsammans med Daniel kunna skaffa en lägenhet så småningom. Fick ett schema januari och februari som inte alls vad 20 timmar/vecka, utan ca 15. Det är 20 timmar mindre i ånaden än lovat. Det är mycket pengar. För mig.

 

Jag var snäll och höll tyst, tills jag inte klarade av att vara ledig så mycket som jag var och bad om fler timmar till nästa månad, alltså mars. Det hände ingenting, fick inget svar. Så jag började fråga mina kollegor om de ville byta pass med mig eller ge bort pass så att de kunde få vara lite lediga, vilket de aldrig var/är och de ville de gärna. När chefen fick veta att vi bytt lite pass fick hon fnatt och blev superarg. Vi fick absolut inte byta tider med varandra. Varför? Nobody knows.. Alla blev högst förvirrade och irriterade. Det är väl ändå upp till oss som arbetar i butiken om vi vill byta tider eller inte, vi kan ju förihelvete samma saker och utför samma arbete....!!!

 

Så återigen frågade jag om jag kunde få med än 15 timmar/vecka kommande månader. Jag hade ju faktiskt blivit lovad 20. Svaret blev allt annat än vad jag förväntat mig: Butiken går så dåligt att chefen inte har råd att ha kvar mig som anställd. Se där. Där drog hon bort mattan under mina fötter och raserade hela min tillvaro. Kastade bort min känsla av en trygg framtid gjorde hon också. Så på tisdag jobbar jag mitt sista pass.

 

Såååååååååå, till min (fd)chef: Du kan ta min provanställning och trycka upp den någonstans, tillsammans med dig själv och din man. och jag hoppas att din  lilla bajsbutik går i konkurs, helst snart.

 

Så nu gör jag inget annat än söker jobb. Har sökt ca 30 jobb de senaste dagarna, allt jag kan komma över i princip. Jag kan tänka mig vad som helst från butik till kontor, heltid eller deltid. Heltid vore ju najs.