.

Sös akutmottagning är ett skämt. Min mage har varit allt annat än frisk de senaste två veckorna och i söndags efter ännu en sömnlös natt gav jag upp och tog med mig min bakfulla pojkvän (som hade sovit i 4 timmar) till akuten för att kolla vad i helvete som är fel på mig. Min mage.

 

Det var ingen väntetid alls och jag hann inte ens sätta mig ner i väntrummet innan jag fick komma in så de kan inte klaga på att det var stressigt när jag säger att de var sämst. Det jag har med mig därifrån är en mage som fortfarande är KAOS och då menar jag så kaos att jag inte har sovit en enda natt på två veckor, ett fett jävla blåmärke i armvecket (det ska man inte få) och ett provsvar som vägrar komma fram till mig trots att både jag och min mamma har ringt. Dessutom fick jag och min bakfulla pojke åka hem efter en timme eftersom "det inte var något fel på mig"...

 

... eh? jag har bara bajsat ihjäl mig i två veckor och gått ner 7 kg. Åhhh, jag orkar inte mer. Jag vill sova och jag vill kunna äta. Så sös: jag bajsar på er!

.. jag har förlorat mitt jobb. Mitt lilla jobb. Eller förlorat ska jag väl inte säga, snarare blivit "snuvad" på det. Jag började jobba där i början på januari och blev lovad 20 timmar/veckan. Det skulle vara tillräckligt för att tillsammans med Daniel kunna skaffa en lägenhet så småningom. Fick ett schema januari och februari som inte alls vad 20 timmar/vecka, utan ca 15. Det är 20 timmar mindre i ånaden än lovat. Det är mycket pengar. För mig.

 

Jag var snäll och höll tyst, tills jag inte klarade av att vara ledig så mycket som jag var och bad om fler timmar till nästa månad, alltså mars. Det hände ingenting, fick inget svar. Så jag började fråga mina kollegor om de ville byta pass med mig eller ge bort pass så att de kunde få vara lite lediga, vilket de aldrig var/är och de ville de gärna. När chefen fick veta att vi bytt lite pass fick hon fnatt och blev superarg. Vi fick absolut inte byta tider med varandra. Varför? Nobody knows.. Alla blev högst förvirrade och irriterade. Det är väl ändå upp till oss som arbetar i butiken om vi vill byta tider eller inte, vi kan ju förihelvete samma saker och utför samma arbete....!!!

 

Så återigen frågade jag om jag kunde få med än 15 timmar/vecka kommande månader. Jag hade ju faktiskt blivit lovad 20. Svaret blev allt annat än vad jag förväntat mig: Butiken går så dåligt att chefen inte har råd att ha kvar mig som anställd. Se där. Där drog hon bort mattan under mina fötter och raserade hela min tillvaro. Kastade bort min känsla av en trygg framtid gjorde hon också. Så på tisdag jobbar jag mitt sista pass.

 

Såååååååååå, till min (fd)chef: Du kan ta min provanställning och trycka upp den någonstans, tillsammans med dig själv och din man. och jag hoppas att din  lilla bajsbutik går i konkurs, helst snart.

 

Så nu gör jag inget annat än söker jobb. Har sökt ca 30 jobb de senaste dagarna, allt jag kan komma över i princip. Jag kan tänka mig vad som helst från butik till kontor, heltid eller deltid. Heltid vore ju najs.

 

 

Nu har det varit dött här ett tag igen. Tänker alltid att jag ska uppdatera och berätta att jag lever men det är alltid någonting som kommer ivägen, de här veckorna har det varit sjukdom efter sjukdom..

 

Började förra helgen med att vara dödssjuk på pojkvännens första fotbollsmatch (utomhus) för säsongen. Mådde bra till en början men spenderade sedan hela andra halvlek i bilen då min kropp helt plötsligt vek sig av smärta. Influensan here I come. Syns på mina ögon..

 

Trodde att jag skulle dö den kvällen men stod på benen tillbaka på jobbet två dagar senare. Hade även mitt första samtal i min utredning den veckan. Yes, det är lika bra att ni får veta. Det kanske är så här det är..

 

Firade min allra första Alla hjärtansdag och hade en fantastisk kväll med mitt egna hjärta. Vi åt middag på en supermysig italiensk restaurang i Gamla stan och avslutade med filmmys och presenter hemma hos mig. Av mig fick Daniel (jätteromantiskt) biljetter till Sverige-Irland på Friends arena nu i mars och av honom fick jag en Calvin Klein-klocka som jag har suktat efter hur länge som helst. Den är såååå fin och jag är helt kär, världens bästa present av världens bästa pojke ♥

 

Jag hann vara frisk i ungefär 1,5 dag innan jag igår på jobbet blev akut magsjuk. Har sovit ca 3 timmar inatt och har så ont i hela kroppen att det känns som att jag ska dö igen. Har inte tid med det här..

 

..vecka har gått sedan sist. En vecka full av beslutstaganden, rannsakning av mina 21 år på jorden, tårar, jobb och massa kärlek. Denna vecka jobbade jag bara måndag och fredag vilket i stunden var skitjobbigt då jag hatar att inte "göra något" men i längden väldigt skönt och bra för mig. Istället hängde jag på gymmet, hemma hos Daniel, hos Naprapaten och hos nageltjejerna. Så nu är jag "fixad" för den här månaden.

 

Planen var att vi skulle gå ut i fredags och jag var så jävla taggad men min stackars lilla bästi med akut sjuk på kvällen när jag mötte henne. Så efter att ha fått hem henne till sig så fick jag vända och åka hem väsby istället. Så helgen har spenderats  hemma hos min älskling tillsammans med honom och hans föräldrar. När vi inte har varit här har vi varit på gymmet eller i mataffären eftersom att det är det vi enda gör - tränar och äter. Hahah. Idag fick jag även ett ryck och ville akut färga håret och frågade Daniel om han hade gjort det förut, varpå han svarade "ääh nejjj" och jag sa "va bra, då blir det första gången idag". Haha stackarn mådde nog inte jättebra under den timmen då han stod i badrummet och färgade mitt hår. Men han gjorde det med bravur och det blev hur bra som helst, världens bästa pojke! Så nu är jag äntligen mörkhårig igen.

 

Måndag imorgon och det betyder ny vecka med massa jobb!