.

Slutet på 2012 har varit det bästa någonsin. September till december har varit de met lyckosamma måmader i mitt liv - fyllda med kärlek, skratt. känslor, kärlek, framtidsplaner, trygghet, kärlek, pussar och ännu mer kärlek. De har också varit de mest känslosamma månaderna i mitt liv - förutom alla kärlekskänslor, tårar, kval, acceptans, skratt, lyckorus och ännu mer tårar.

 

Den 31 augusti var första dagen av mitt och min älskade Daniels förhållande. Hur vi träffades och hur länge är vår grej. Det är någonting som jag känner att jag inte vill dela med någon annan än honom. Det är våran lilla hemlighet och så vill jag ha det. 2 september fyllde jag 21 år och var enligt mig själv officiellt vuxen. 13 september blev jag och min älskade pojke officiellt tillsammans. Det var då vi berättade det alla våra kompisar redan visste om, det var vi. Jag grät av lycka och om jag den dagen hade insett vilken kille det var som satt framför mig och sa att han ville vara min, hade jag gråtit ännu fler lyckotårar. Han är bättre än bäst och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att mitt förhållade skulle vara såhär bra och att  min pojkvän skulle vara så vacker, omtänksam och snäll som han är. och snygg - herreguuuuud vilken sjukt snygg pojkvän jag har!! Han är så snygg att jag kan stå och titta på honom i flera minuter när vi är ute bara för att försöka inse att han är min och att jag inte drömmer.

 

Någon gång i mitten på oktober släppte min mamma bomben om att hon skulle gifta sig med John. I Sydafrika över julen. Utan familj. Utan barn. Utan barnbarn. Utan mig. Jag har i år gått och fantiserat om hur min mammas bröllop skulle vara för jag har ju både sett och förstått att den dagen skulle komma. Jag hade förberett ett tal i mitt huvud och jag hade velat vara min mammas tärna trots att jag är vuxen. Jag hade fantiserat om hur fin min mamma skulle vara och hur jag skulle fått presentera mig för gästerna som brudens dotter. Hur jag skulle passa upp på min mamma och vad jag skulle ge henne i bröllopspresent. Hur jag skulle dansa vals med min storebror och hur jag skulle njuta av dagen, som om det vore mitt eget bröllop. Så en kväll berättade hon att hon skulle gifta sig och att det skulle vara i Sydafrika, i samma mening. Det kändes ungefär som att hela min värld rasade samman. Mitt luftslott sprängdes i 70 000 bitar och jag började störtböla. Jag kunde inte ens vara göad för hennes skull. Då.

 

Under november och december hade jag min långa praktik. Det var mysigt och stundvis väldigt roligt. Men jag kände redan på en gång att något var fel. Det här var inte vad jag ville. Jag började tvivla. Det gjorde att varenda dag blev en plåga. Jag fasade för att gå upp på morgonen och åka till praktiken, fastän att det egentligen var roligt. Vägen dit blev en pers, vägen hem förjävlig. När fredagseftermiddagen kom led jag vid tanken på att det var ca 65 timmar kvar tills jag skulle tillbaka. Samtidigt föröskte jag hitta tid till att träna och vara med min älskade pojke. När jag var med Daniel under den tiden var det som att hela världen stannade och jag var bara där just då. Så mitt i känslostormen så hade jag mitt ljus, min kärlek. Nu förstår ni vad den killen gör med mig.♥

 

Idag var jag på arbetsintervju, fick deltidsjobb och skickade in min ansökan till CSN om att sluta studera. Jag flyger alltså in i 2013 med nytt jobb och utan studier. Jag är så sjukt nervös och lycklig på samma gång. Om allt går som det ska har jag dessutom en egen lägenhet i februari. Vad kommer hända nu? Hur mycket kommer jag att jobba? Vad kommer förändras? För första gången i mitt liv är jag såå glad över att inte ha någon aning om någonting. Vad har hänt med mig?

 

Jag vet vad som har hänt med mig. Han heter Daniel - han ger mig liv, han ger mig hopp, han ger min trygghet, han ger mig allt, han ger mig förståelse, han ger mig tröst, han ger mig tid, han ger mig förstånd och det bästa av allt - han ger mig kärlek. Så sjukt mycket kärlek ♥

 

 

Hej sötnosar! Den här veckan har varit och är lika fullspäckad som under in praktik typ. I måndas var det julafton och allt vad det betyder och sedan dess har det fixats med julklappar, tränats, åkt tvärs över stan, fixat naglarna I loooove) och idag var vi i täby och mellandagsrea-shoppade. Eller i alla fall mellandagsrea-shoppingförsökte. Jeeesus vad det var mycket folk! Täby centrum som skryter med sina 2000 parkeringsplatser lämnade en liten liten trång en åt oss efter 20 minuter letande och sedan var det ju nästintill omöjligt att komma in i butikerna och idiotiskt att ens försöka hitta ett ledigt provrum och kön till kassorna.. eeh?! Imorgon ska jag äntligen fixa mina ögonfransar och på söndag ska jag både hinna träna och gå på arbetsintervju. Just det.. jag ska troligtvis börja jobba! Men mer om det senare.. 

 

Vi fick i alla fall köpt det vi skulle + lite till och mysigt var det. Nu har vi varit hemma en stund och jag har skjussat min pojke till träningen och ska hämta honom snart igen. Efter det ska vi äta tacos och mysa resten av kvällen men först ska jag kolla et avsnitt av norska paradise hotell. Daniel och jag kunde inte sova igårkväll så vi började kolla och nu.. är vi beroende!

 

 

Av en slump så räknade jag hur många dagar jag och min prins officiellt varit tillsammans. Det visade sig vara 100 st på julafton. 100 dagar av skratt, kramar, pussar, uppskattning, komplimanger och obeskrivligt mycket kärlek. På dessa idag 102 dagar har vi inte bråkat en enda gång. I vår värld finns det ingenting att bråka om, i vår värld finns ingenting förutom vi, och vår kärlek. Min prins har gjort mig till den lyckligaste tjejen i världen och jag tänker nu berätta varför.

 

Sättet Daniel ser på mig berättar bara det hur mycket han älskar mig. Allt han gör för mig och så mycket som han skämmer bort mig får mig att förstå att jag är den enda flickan i hans värld. Sakerna han säger och sättet han behandlar mig på får mig att förstå att jag har funnit mitt livs kärlek och att jag inte förns nu insett vad kärlek faktiskt är ♥

 

När vi sitter i soffan ber han mig ligga i hans knä så att han får pilla i mitt hår eller krusa på min arm. När vi har ätit middag hinner jag knappt blinka så har han dukat av åt oss båda. När vi är ute och går håller han min hand hela hela tiden, även om det är minusgrader och fingrarna fryser till is. När det blåser ute och vi väntar på bussen ställer han sig för vinden så att jag slipper frysa. När jag kör bil sitter han bredvid och håller på min hand hela vägen. Trots att han inte kan somna på kvällen när han ligger åt mitt håll, så håller han varenda kväll om mig tills jag somnar. Såfort jag vaknar på morgonen är han där och stryker bort mitt hår från kinden, pussar mig på pannan och viskar 'Godmorgon min prinsessa'. Varenda morgon går han upp och gör frukost åt mig och de mornar jag börjar tidigt och han sent eller till och med är ledig går han upp med mig, gör frukost och är vaken tills jag går. Såfort han ska säga något börjar han med "Baby..", "Älskling..", "Skorpis.." eller "Hjärtat..". Alla julklappar han gav mig i måndags var sådanna som jag blev överlycklig över och verkligen velat ha. Min prins har alltså lagt märkte till, lyssnat, ansträngt sig och letat efter det jag verkligen velat ha.

 

Min panikångest har minstat med 1000% sen jag träffade Daniel. Men när jag nu över julen blev ledsen och fick panik höll han mig hårdare än någonsin. Han sa åt mig att andas i hans tankt samtidigt som han viskade i mitt öra hur duktig jag var och hur jag skulle göra för att själv sluta gråta. När det hade gått över var allt som vanligt, förutom att han den kvällen inte släppte mig ur sikte.

 

Daniel visar dagligen att jag är hans allt. Daniel är mitt allt. Den bästa jag vet, min stora trygghet, min lycka, min enda kärlek och mitt liv ♥

 

 

 

.

 

I måndags och tisdags var första gången jag var ledig mer än två dar på raken, på 6 veckor. Åhh vad jag njöt! Sov tills jag vaknade av mig själv, gymmade (så länge jag ville), badade i badkaret, åt lunch kl 15 på eftermiddagen, sov middag, bakade lussebullar, shoppade och var ute på finmiddag mitt i veckan. Sedan på onsdagen var det dags för första dagen på den sista krafanstäningsveckan - vinterexkursion med klassen. Snö, kyla, prommenad, minusgrader, termobyxor, isbitstår, ved, brasa, fika, hästbajs, fågelspår och allmänt förjävligt! När jag hade klarat av det åkte jag och träffade mamma, åt lunch och lämnade blod. Duktig tjej!

 

I torsdags struntande jag rent ut sagt i lektionen och igår var det redovisning i 2 timmar och efter det kom äntligen det efterlängtade jullovet! Firade in det med att gymma och laga mysmiddag med min älskling ♥

 

Idag har vi tränat och fixat de sista julklapparna. Ikväll blir det girlsnight ute med Lexie och Carro, som vi har saknat så sjukt mycket nu när den lilla flickan inte bor i Stockholm längre. Så om ett tag ska jag bege mig till stan för att möta Lexie för sushi-middag innan det är dax att dra ut.  

 

En vecka kvar till julafton! Det är helt sjukt vad tiden går fort.. det känns som att det var nyss jag fyllde år (och det var i början på september). Det här betyder att ytterligare ett år snart är slut, ett nytt år börjar och med det ävenl en ny termin i skolan. Termin 4 av 7 börjar i januari, vilket betyder att jag snart har gjort klart halva min utbildning. Om två år är jag alltså utbildad förskollärare och kan börjar jobba mot mina mål att en vacker dag bli specialpedagog och senare lekterapeut. 

 

Tillbaka till det viktiga - en vecka kvar till julafton. I år kommer det bli väldigt annorlunda och inte alls som jag är van vid, men samtidigt nytt, spännande och det bästa tänkbara. Min mamma åker till Sydafrika och gifter sig över jul och nyår, min bror ska fira jul med sin flickväns familj och min syster med sina barns pappa. Någonstans i jul-röran blev jag över och som tur är har jag den bästa pojkvännen man kan tänka sig. Hans familj bjöd alltså in mig till sig ♥ 

 

Nytt, spännande, ovant och helt jävla underbart kommer det att bli!

 

Nu var det ett tag sedan igen. Skyller som vanligt på tidsbristen. Denna gång även på lusten, som verkar ha försvunnit för det mesta faktiskt. Förra veckan fick jag någon mini-livskris och ifrågasatte mitt yrkesval. Jag älskar att plugga och jag tycker att förskoledidaktik är jätteintressant men efter 5 veckors (4 veckor då) praktik så vet jag inte längre. Jag tänker absolut plugga klart men jag vet inte om jag kommer göra hela utbildningen på 3,5 år som den är, utan kanske lite längre. Men nu när jag vet att imorgon är min sista dag på förskolan så känns det lite sorligt. Jag tror att det imorgon kommer vara barnen som får torka mina tårar och trösta mig när jag går därifrån. Separatioinsångest + lättnad = svårt och konstigt. Kanske är det så att jag bara behöver en liten paus och hitta tillbaka till det roliga igen.

 

Från en sak till en annan; Lucia idag, den 13 december närmare bestämt. Den 13:e betyder månadsdag för mig och min älskling och december betyder tre månader. Det ska vi fira i helgen med middag, luciatåg, föreställning med mina barn och julbord med min familj ♥ Helgen som jag har längtat efter sen oktober är äntligen här.

Det känns alltid i luften att det är fredag! På fredagar alltså. Det kändes redan imorse kl 07 på tåget att det var fredag. Folk är gladare, trevligare, mindre trötta och allmänt fräshare. I like! Jag avslutade förövrigt min fjärde vecka på praktiken idag och har bara en vecka kvar nu. Det ska bli så himla skönt när det är klart. Dels för att jag har börjat tveka lite på om det är det här jag verkligen vill och sen så betyder det långhelg efter det (vilket jag verkligen behöver nu) och nästan jullov. Vi har skola ons, tors & fre nästnästa vecka och sen är det lpv till 10 januari! Herregd vad jag längtar!

 

När jag hade slutat idag gjorde jag ett snabbt ärende i globen innan jag gick till gymmet. Jag har känt hela dagen att jag behövt springa av mig och det gjorde jag kan jag säga. 60 minuter och 11 km senare klev jag av löpbandet riktigt jävla lökig och skakig. Endorfinkick deluxe! Nu har jag ätit kesella med proteinpulver & jordnötssmör och duschat. Så nu fattas bara min fina pojkvän som kommer när som helst och sen är fredagen perferkt!

 

...med det här egentligen. Meeeen jag ville bara berätta att om allt går som det ska så är jag snart ägare av ett förstahandshyreskontraskt på en 1:a på odenplan! Beat that!