.

Haha herregud, var ska jag börja? Min idrottsbakgrund. Jag var tre dagar gammal när jag va på min första fotbollsmatch. Min familj var en riktig fotbollsfamilj när jag var liten, min syster spelade hela sin uppväxt och slutade inte förns hon blev gravid med ludvig och min bror spelade även han när han var liten, men slutade någon gång i tonåren. Så ni kanske förstår att jag inte hade något val? När jag fyllde sju skrev mamma in min i Kallhälls FF, i samma klubb som mina syskon. Jag älskade det. Jag hade varit med på alla ericas matcher och turneringar, både i stockholm, andra städer och utomlands i flera flera år och jag var en riktig fotbollsnörd redan när jag började. Jag höll på tills jag var 12 och inte orkade längre. Då hade vi legat sist hur länge som helst, jag började få ont i knäna och tyckte inte att det gav mig något.

Bara några månader efter jag slutade med fotbollen skiljdes mina föräldrar (det var inte därför, haha) och jag fick en del problem. B.la. ätstörningar som tillslut blev anorexi. Anorexin gick över i ortorexi, som är ett annat ord för träningsberoende. På den tiden var jag för ung för att skaffa gymkort så jag sprang och simmade mig till en bening äcklig kropp. Samtidigt som jag svalt mig själv. Som minst vägde jag 37 kg, till mina 157 cm. Vidrigt.

När jag började ettan på gymnasiet skaffade jag mig mitt första gymkort och började träna på riktigt. Jag älskade det ännu mer än vad jag älskade fotbollen som liten. Började lite lätt med massa gruppträning, mest spinning och bodypump. Då tränade jag nog mest för att det var roligt.

För ungefär ett år sedan började jag med styrketräningen, som är det bästa som hänt mig. Idag gymmar jag 5-6 dagar/vecka och kör ungefär 10 konditionspass/vecka på det. Jag känner mig hur stark som helst och jag älskar min kropp. Jag strävar efter att bli starkare och ännu mer fit och jag vet att jag aldrig kommer sluta träna på det här sättet, jag har hittat min grej!

Min dröm är att få tävla i fitness om några år.