.

Ibland blir jag så himla sugen på att börja plugga. Plugga på riktigt. Inte läsa någon tråkig kurs, som jag gör nu, utan börja plugga till det jag vill bli och ska jobba med hela livet. Jag vill lära mig så himla mycket!

Jag tror inte att någon har missat att jag älskar barn. Sedan jag började jobba som assistent på teatern så har jag förstått hur viktigt det är för barn med vuxna som lyssnar och bryr sig. Jag har också lärt mig hur olika alla barn är och hur individuellt deras lärande måste få vara för att de ska utvecklas. Miniteatern har varit min fristad i 10 år. När jag själv spelar teater och när jag jobbar med barnen. För det finns inget som är så bra som när ett barn kommer till sin lektion och hoppar upp i ens famn och ger en en bamsekram. Eller när de lägger sitt lilla huvud i ens knä under avslappningen, samtidigt som de ligger och pillar i ens hand med sina små fingrar. Det är verkligen det bästa som finns! Samma sak på jobbet. När jag först har varit med bebis hela dagen och sedan ska gå och hämta fanny på dagis. Kommer in i kaoset på dagis, svettig och med jacka och vantar på, bebis på höften och ska försöka få med mig fanny hem och hon kommer fram till mig och viskar 'jag har saknat dig'. Jag blir alldeles gråtfärdig. Allt mitt slit har fått en mening, även om det bara består av fyra ord. Det är det som får mig att vilja lära mig mer om barn för att om några år kunna ägna mig helhjärtat åt dom små liven. Om man bara skapar en trygghetskänsla för barnen så får man så mycket tillbaka.

Nu har jag även fått börja undervisa i teater på riktigt och håller äntligen på att bli teaterlärare, som jag har sett fram emot i flera flera år. Jag ska äntligen få lära mig ännu mer och få visa att jag kan. Jag har också bestämt mig för att börja plugga till förskolelärare så att jag får jobba med det som betyder mest för mig. Barn.