.

När jag var 15 år fick jag veta att jag var både gluten- och laktiosintollerant. Min värld gick under och allt blev så mycket jobbigare. Varken jag eller mamma kunde någonting om sådant och med den mamman jag har så blev jag medlem i celiakiförbundet och senare även SCUF. Mot min vilja. Hon hittade även ett sommarläger för allergiska undgommar. Eller 'mongobarn' som jag kallade det. Hon anmälde mig, också det mot min vilja. 15 år och åka på läger. Sjukt töntigt, tyckte jag. Jag åkte i alla fall. Till dalarna. Väl där kände alla varandra och jag ingen men jag märkte att alla var ungefär lika gamla som mig. Det tog inte lång tid innan jag började lära känna alla (tom johanna, som jag trodde hatade mig). Vi gjorde sammarbetsövningar och lekte en hel dag och även om det var sjukt löjligt så hade jag väldigt roligt och lärde känna väldigt många väldigt fort.

Men det fanns en person som var extra bra och jag såg att det var ömsesidigt. Jag såg blickarna, jag såg nervositeten, jag såg honom. En hel vecka försökte jag. En hel vecka försökte han. En hel vecka ignorerade vi ändå varandra. Precis som man gör när man är 15 år och kär. För jag tror jag blev kär på en gång. Sista kvällen fick vi lov att göra vad vi ville. Vi kollade på film, hade vattenkrig, badade, spelade sanning & konsekvens och var vakna hela natten. Precis så som ett läger ska vara. Efter ett par timmar gick alla upp till stora stugan, utom vi. Vi låg i min säng, du hade johannas röda jeans. Jag vet att din hand sökte min och jag tog tog efterlängtat emot den. Vi låg där hela morgonen. Vi sov nog inte, vi bara låg där. Jag nöjde mig med det, för du var allt just då. Senare på förmiddagen skull vi hem. Du åt ditt håll, jag åt mitt. Du till sala, jag till stockholm. Vi gick upp till ladan och kramades fast de ropade på mig. Jag gjorde så vi fick springa för att hinna med tåget, bara för att få ge dig en extra kram. Det var bara kramar, men dom betydde så mycket. Jag var tvungen att lämna dig gråtandes och jag saknade dig varenda sekund.

Det var precis som i en film. Lägerkärlek. Min kärlek. Vi träffades inte så längt efter att vi kommit hem, vi blev tillsammans och jag älskade dig. Vi gjorde inte mycket, var bara kära. Vi var så små så allt var så skört, men ändå så fint. Även om det inte höll så länge så var det min första kärlek. Du var min första kärlek och den glömmer man aldrig.