.

Jag kommer ihåg allt i detalj. Tiden, vad jag hade på mig, musiken, stämningen. Det var med min första kärlek. Jag var 15 år. Jag hade mött honom vid tåget, jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Ångrade mig ett par gånger när jag stod där och väntade på honom. När hans tåg rullade in var jag berädd att gå därifrån. Åka hem igen. Men så feg ville jag inte vara, dessutom hade jag ju saknat honom så mycket. Jag stod där och väntade när hans tåg kom, men han var inte någonstans. Jag ringde honom och han sa att han precis klivit av. Båda letade efter varandra och det visade sig att han var i helt fel ende av stationen. Gud va vi skrattade. Jag blev lugnare, jag hade några minuter till på mig att förbereda mig. Jag gick dit han väntade och för varje steg blev jag mer och mer nervös men när jag väl såg honom försvann allt det. Jag tror vi kramades i 5 minuter. Åh. Vi åkte hem till mig. Vi satte oss på sängen och pratade. I flera timmar. Höll varandras händer, skrattade och kramades. Precis när vi skulle gå därifrån vände han mig om och kysste mig. Det var bara det den helgen. Kramar och kyssar. Så oskyldigt & väldigt väldigt fint.