.

Jag har skrivit ganska lite på sistonne, men destomer har innehållet varit. Jag vet att jag tjatar ganska mycket om hur bra Magaluf i sommras var och jag vet att det kan vara jobbigt att lyssna på. Speciellt eftersom det år svårt att sätta sig in i det när man inte var där. Grejen är bara den att det va den bästa veckan i hela mitt liv. Jag åkte med den människan som står mig allra närmast och vi gjorde bara saker vi ville, när vi ville och hur vi ville.

Dessutom så träffade vi så fina människor där, människor som jag hoppas (och tror) vi kommer ha kontakt med väldigt väldigt länge. Så att jag pratar om Magaluf mycket och ofta är något ni får stå ut med helt enkelt, det är sån jag är. Haha vad arg jag lät, inte meningen...

Det jag ville komma fram till är att jag åkte dit med tjejen som står mig närmast och träffade killen som kom att stå mig närmast. Hur seriöst låter det när man säger att man träffade en kille på ett dansgolv i Magaluf? Nej jag vet, det låter helt sjukt enligt mig. Och ärligt, det är helt sjukt...men jag gjorde det!

Jag förbi ser vad alla säger om sättet vi träffades på för det är inte väsentligt längre. Jag gillade inte honom på det här sättet där nere och ärligt så hoppas jag att han inte gillade mig då heller, för det va inte meningen. Däremot kände jag när vi kom hem att denna killen var någon jag skulle kunna tänka mig att hålla kontakten med och jag hoppas han tänkte likadant.

Tänk er känslan att ha varit där nere i en vecka och sen är det plötsligt dax att åka hem. Helt nere sitter man där på flyget och tänker på allt man gjort, att man troligen stod på en scen på någon klubb och dansade för bara några timmar sen. Deppigt med andra ord. Och sen, när man kommer hem och loggar in på facebook så tar det inte mer än max 3 minuter innan han skrivit...det va så allt började.

Om jag ska berätta allt i detalj skulle det här inlägget aldrig ta slut. Men jag vill här och nu berätta för er vem han är. Linus är för mig världens finaste kille. Inte bara på utsidan, utan killen har världens insida och personliget. Inte bara det att han är så fin hela han, han får mig att bli det också. Vilket är bland det finaste jag vet, att göra den andra lycklig och glad genom att bara vara sig själv.

Varje gång vi pratar så är båda sig själva. Vi har haft de mest gulliga samtal, men vi har också ringt upp varandra fär att vi varit arga på något. Ingen av oss är rädda att säga vad vi tycker. Med Linus känns allt så naturligt.

Det bästa av allt är att killen är så galet snäll och omtänksam och som jag sa igår så bryr han sig om mig. Det är en känsla jag inte fått känna på länge och något jag saknat så mycket. Och det handlar inte om att jag vill känna lycka längre, det handlar om att jag vill känna allt det där med honom. Han har allt jag vill ha och allt jag letat efter. Jag vet att man aldrig ska säga såhär men för mig är han perfekt och det vet han.

Och ja, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte va kär...♥



I found this boy