Some people wait a lifetime
Jag sitter här, lyssnar på eminem varvat med lite håkan och en och annan lady gaga-låt. Solen strålar som bara den utanför och till och med våran balkong har sol nu, det händer inte ofta. Men jag jag sitter här, jag spenderar ju trotsallt tiden med de tre mäktigaste människorna jag vet - eminem för att hans namn säger allt, håkan för att alla vet vad håkan kan betyda för en själ och lady gaga för att hon är den coolaste jag vet. Jag vill inte ens titta ut för jag vet att jag borde vara där ute.
Läser lite bloggar varvat med en och annan facebook titt, måste ju kolla om det hänt något nytt eller hur? Jag undrar om jag skulle klara mig utan min data. Jag läser kissies blogg och skrattar lite inombords, jag läser kenzas blogg och blir helt förvirrad inombords och jag läser blondinbellas blogg och blir helt varm inombords. Tjejen är bara ett år äldre än mig och hon är redan framgångsrik, vacker, har en lägenhet, en gul cykel och hon verkar så lycklig med sin pojkvän. Jag tror dom kommer gifta sig. Jag måste erkänna att jag blir lite avundsjuk men samtidigt också rädd av mina tankar, är det så jag vill ha det? Ta mig inte för något dumt nu men jag älskar att festa och jag måste också erkänna att jag kanske dricker lite för mycket. Dock aldrig utan den jag litar på mest. Det har blivit lite mycket på sista tiden och jag känner verkligen hur jag lever.
Det går dåligt i skolan och människor tar mig för vad jag ser ut att vara. Min hårfärg och min klädstil, tillsammans med hur jag agerar när jag är ute gör att man får höra en del. Jag har svårt att ta in vad andra säger om mig, framförallt om det är skit och jag lyssnar bara på bra saker. Jag är så extremt trött på rykten och bullshit att jag vill spy men jag fortsätter utsätta mig för det. Jag håller mig inte till en och jag är inte en sådan som skulle kunna ha pojkvän men jag inser inte heller att jag måste få den här tiden som är kvar innan vuxenlivet börjar till mig egen och att jag får göra vad jag vill. Jag är fri och jag har ju trotsallt ingen pojkvän eller ett ideal att följa.
Jag anser att när man är ung så har man rätten till vänner, man har rätten till sin egen frihet och man har rätt att fela. Det är jävligt kul att festa galet och umgås med de man gillar och jag tycker att vi förtjänar det, eller vad säger du? Jag kan inte komma på många fredag- och lördagkvällar jag spenderat hemma, jag har ju trotsallt en osund livsstil nu. Men jag gillar det och jag har växt som människa för mig själv men jag har även sjunkit i mångas ögon och jag har insett att jag inte bryr mig ett skit.
Ikväll ska jag i alla fall vara hemma, my partner in crime ska på krogen, 18-åringen. Jag vill också vara 18 och kunna göra vad jag vill. Det första jag ska göra är att fixa en del privata saker, sedan ska jag internetshoppa och supa galet på krogen. Jag vet att jag inte är ett bra ideal men efter allt som hänt bryr jag mig bara om de jag gillar och litar på och det inkluderar mig själv i första hand.
Jag ville bara säga det och snart ska jag möta jenny. Förlåt men tankarna flög iväg, jag kände att jag behövde det där.
Läser lite bloggar varvat med en och annan facebook titt, måste ju kolla om det hänt något nytt eller hur? Jag undrar om jag skulle klara mig utan min data. Jag läser kissies blogg och skrattar lite inombords, jag läser kenzas blogg och blir helt förvirrad inombords och jag läser blondinbellas blogg och blir helt varm inombords. Tjejen är bara ett år äldre än mig och hon är redan framgångsrik, vacker, har en lägenhet, en gul cykel och hon verkar så lycklig med sin pojkvän. Jag tror dom kommer gifta sig. Jag måste erkänna att jag blir lite avundsjuk men samtidigt också rädd av mina tankar, är det så jag vill ha det? Ta mig inte för något dumt nu men jag älskar att festa och jag måste också erkänna att jag kanske dricker lite för mycket. Dock aldrig utan den jag litar på mest. Det har blivit lite mycket på sista tiden och jag känner verkligen hur jag lever.
Det går dåligt i skolan och människor tar mig för vad jag ser ut att vara. Min hårfärg och min klädstil, tillsammans med hur jag agerar när jag är ute gör att man får höra en del. Jag har svårt att ta in vad andra säger om mig, framförallt om det är skit och jag lyssnar bara på bra saker. Jag är så extremt trött på rykten och bullshit att jag vill spy men jag fortsätter utsätta mig för det. Jag håller mig inte till en och jag är inte en sådan som skulle kunna ha pojkvän men jag inser inte heller att jag måste få den här tiden som är kvar innan vuxenlivet börjar till mig egen och att jag får göra vad jag vill. Jag är fri och jag har ju trotsallt ingen pojkvän eller ett ideal att följa.
Jag anser att när man är ung så har man rätten till vänner, man har rätten till sin egen frihet och man har rätt att fela. Det är jävligt kul att festa galet och umgås med de man gillar och jag tycker att vi förtjänar det, eller vad säger du? Jag kan inte komma på många fredag- och lördagkvällar jag spenderat hemma, jag har ju trotsallt en osund livsstil nu. Men jag gillar det och jag har växt som människa för mig själv men jag har även sjunkit i mångas ögon och jag har insett att jag inte bryr mig ett skit.
Ikväll ska jag i alla fall vara hemma, my partner in crime ska på krogen, 18-åringen. Jag vill också vara 18 och kunna göra vad jag vill. Det första jag ska göra är att fixa en del privata saker, sedan ska jag internetshoppa och supa galet på krogen. Jag vet att jag inte är ett bra ideal men efter allt som hänt bryr jag mig bara om de jag gillar och litar på och det inkluderar mig själv i första hand.
Jag ville bara säga det och snart ska jag möta jenny. Förlåt men tankarna flög iväg, jag kände att jag behövde det där.
<333
Kärlek
Trackback