.

Efter skolan åkte jag lite spontant in till stan och träffade lexie, det va jätteskönt att träffa henne igen. Tro det eller ej men man saknar en soulmate efter några dagar. Vi gick och kollade i affärer (veckan innan lön) och satte oss på 7eleven och fikade haha. Mitt under vår mysiga fika ringer mamma och berättar att min operation är framflyttad till 8 juni och jag förlorade alla krafter och blev helt deppig så jag åkte raka vägen hem. Jag hade längtat så mycket efter att kunna leva normalt igen, men såklart ska något krångla...

Det första jag gjorde när jag kom hem var att jag satte mig mitt på hallgolvet och började gråta, handen hade "gått ur led" 3 gånger på vägen hem och jag hade mer än ont och skulle få ha det i 2,5 vecka till minst. Min söta mamma känner mig allt för väl så hon sa åt mig att byta om och sminka om mig så vi kunde åka till farsta och tröstshoppa.

 
den här söta klänningen (jag har kommit på att jag älskar oranget), en rosa piercing och bodymist + underkläder

I farsta ringde pappa och frågade om jag behövde något till skolavslutningen så imorgon efter skolan ska jag in till stan igen för att köpa ytterligare en klänning och ett par skitfina skor från belle shoes jag såg idag, plus middag, med pappa. Jag tror mina föräldrar har en pakt, de gillar inte att se mig ledsen och de vet hur jag blir när jag har ont...