Vi svävar i min luftballong
Sådär ja! Har både ätit middag, pluggat lite och duschat. Nästan redo för sängen, klockan är ju trotsallt snart åtta. Eftersom min familj (eller i alla fall hushåll) bara består av mig och mami, brukar middagarna bli som dom blir. Vi bryr oss inte riktigt om ifall det är tisdag eller söndag eller fredag eller tordag, vi äter det vi vill ha. Jag mådde verkligen illa när jag kom hem och det enda jag va sugen på va tacos, hur i hela världen jag nu kan vara det med tanke på var jag jobbar...
Och eftersom jag inte ens tål majsbröden som säljs i affärerna och framförallt inte vetebröden, kör vi med tacoskal och chips hemma hos mig. Och för att visa mina tacobar-skills för mami men samtidigt är trött på det jag gör uppemot hundra gånger på ett arbetspass på jobbet, gjorde jag något utöver det vanliga;
Har, appropå tacobar, inte jobbat på 1,5 vecka och jag saknar det. Saknar chipsen, gräddfilen, den äckliga osten, allt kontigt folk, alla "5-10" minuter (som aldrig är mindre än minst 20 egentligen) det tar för diskarna att leverera en vagn. Jag saknar att göra fel mat och jag saknar stressen, jag saknar de alldeles för små hårbanden och de äckliga foppa-tofflorna. Jag saknar 17-, och 19-ruscherna och jag saknar kollegorna. Jag längtar efter att jobba mig igenom en hel timmes rusch med Håkan dunkandes i högtalarna och det är oftast bara Ullis som också uppskattar samma sak. Jag älskar mitt jobb<3