.

Om några dagar är det 6 år sen. Det går så fort, tiden rinner ifrån oss. Tid är det dyrbaraste vi har, hade vi haft obegränsat med tid i vårt liv så hade vi kunnat göra vad vi ville, allt vi ville. Varje minut i vårt liv är dybar, på en sekund kan livet förändras. Man ska uppskatta den tid man har med sin familj och sina vänner, för imorgon kan det se annorlunda ut.

Ändå så vill jag bara glömma. Allt jag gjort fram till i somras kan jag lika gärna kunna levt utan. Det har gjort så ont och jag har inte visat det. Hållt då många liter tårar inne som egentiligen behövts gråtas ut. Gråtit så många tårar helt i onödan. Haft så mycket ilska som borde fått kommit ut, haft så mycket ilska som har fått komma ut. Jag har inte levt fullt ut de senaste 6 åren. Jag har tittar mig över axeln många gånger för mycket för att kunna levt fullt ut. Jag har varit rädd för den som borde varit den mest självklara personen i mitt liv.

Det har tagit 2200 dagar och jag kan säga att jag är mycket nära nu. Jag är snart över det helt, jag är snart där. Jag behöver bara lite hjälp på traven.