Låt den rätte komma in
Jag har träffat många människor i mitt liv, vissa har satt sina spår och andra inte. Jag har aldrig ångrat ett enda möte med någon men vissa har lämnat ett större avtryck på mig än vad andra gjort. Livet fungerar så och jag måste acceptera det.
I alla mina möten med människor har en stor del av dessa varit killar, vissa har satt sina spår och andra. Jag har aldrig ångrat ett enda möte med någon men vissa har lämnat ett större avtryck på mig än vad andra gjort. Livet fungerar så och jag måste acceptera det.
Jag har aldrig försökt vara någon jag inte är, även om vissa tror eller har trott det. Jag är noga med att vara mig själv men jag erkänner att jag samtidigt är väldigt ytlig. Dock har jag aldrig eller kommer heller aldrig låta ytligheten gå före det som kommer innifrån. Det kan tyckas att jag älskar väldigt många i och med det jag brkuar skriva om folk, men faktum är att det gör jag inte. Det finns folk jag borde älska med inte gör och jag har aldrig sagt dom 3 orden till någon som inte förtjänar det. Jag skulle aldrig vilja bli sårad på det sättet och i rättvisans namn skulle jag heller aldrig göra det. Jag fungerar så och jag måste acceptera det.
För att komma till det jag egentligen vill berätta, så kanske ni redan förstått att jag träffat en människa som satt sitt spår tydligare än vad vissa andra gjort. Och som ni kanske förstår är detta mötett med en kille. Jag förstår att ni tänker att jag är hyperkär och ska skaffa förhållande nu men så är det inte, inte än i alla fall. Kärlek fungerar så och jag måste acceptera det.
Med honom försökte jag inte vara någon jag inte var, även om han nog trodde det. Jag va noga med att vara mig själv från start men jag va rädd att han trodde att jag skulle vara så ytlig som jag faktikst är. Dock visade jag ganska snabbt att jag aldrig skulle låta ytligheten gå före det som kommer innifrån som i det här fallet va väldigt väldigt mycket. Eftersom jag nu skriver som jag gör om honom kan det tyckas att jag älskar honom men faktum är att det gör jag inte. Jag kommer aldrig säga de 3 orden om han inte förtjänar dom för jag skulle inte vilja bli sårad på det sättet och i rättvisans namn skulle jag heller aldrig göra det. Kärlek fungerar så och vi måste acceptera det.
För att tillslut få det jag ville berätta sagt, jag kommer aldrig förändras. Jag är den Sofia jag alltid varit och alltid kommer vara. Oavsett vad som händer nu så är jag precis vad jag nyss berättat. Fast kanske en del av någon annan inom en snar framtid. Det kanske blir nått, kanske inte. Vad ni än säger så vet jag att den här människan är speciell, i alla fall för mig här och nu. Vad som händer sen kan jag omöjligt säga nu. Jag är samma Sofia vad som än händer. Jag tänker låta den rätte komma in. Det fungerar så och ni måste accpetera det.
I alla mina möten med människor har en stor del av dessa varit killar, vissa har satt sina spår och andra. Jag har aldrig ångrat ett enda möte med någon men vissa har lämnat ett större avtryck på mig än vad andra gjort. Livet fungerar så och jag måste acceptera det.
Jag har aldrig försökt vara någon jag inte är, även om vissa tror eller har trott det. Jag är noga med att vara mig själv men jag erkänner att jag samtidigt är väldigt ytlig. Dock har jag aldrig eller kommer heller aldrig låta ytligheten gå före det som kommer innifrån. Det kan tyckas att jag älskar väldigt många i och med det jag brkuar skriva om folk, men faktum är att det gör jag inte. Det finns folk jag borde älska med inte gör och jag har aldrig sagt dom 3 orden till någon som inte förtjänar det. Jag skulle aldrig vilja bli sårad på det sättet och i rättvisans namn skulle jag heller aldrig göra det. Jag fungerar så och jag måste acceptera det.
För att komma till det jag egentligen vill berätta, så kanske ni redan förstått att jag träffat en människa som satt sitt spår tydligare än vad vissa andra gjort. Och som ni kanske förstår är detta mötett med en kille. Jag förstår att ni tänker att jag är hyperkär och ska skaffa förhållande nu men så är det inte, inte än i alla fall. Kärlek fungerar så och jag måste acceptera det.
Med honom försökte jag inte vara någon jag inte var, även om han nog trodde det. Jag va noga med att vara mig själv från start men jag va rädd att han trodde att jag skulle vara så ytlig som jag faktikst är. Dock visade jag ganska snabbt att jag aldrig skulle låta ytligheten gå före det som kommer innifrån som i det här fallet va väldigt väldigt mycket. Eftersom jag nu skriver som jag gör om honom kan det tyckas att jag älskar honom men faktum är att det gör jag inte. Jag kommer aldrig säga de 3 orden om han inte förtjänar dom för jag skulle inte vilja bli sårad på det sättet och i rättvisans namn skulle jag heller aldrig göra det. Kärlek fungerar så och vi måste acceptera det.
För att tillslut få det jag ville berätta sagt, jag kommer aldrig förändras. Jag är den Sofia jag alltid varit och alltid kommer vara. Oavsett vad som händer nu så är jag precis vad jag nyss berättat. Fast kanske en del av någon annan inom en snar framtid. Det kanske blir nått, kanske inte. Vad ni än säger så vet jag att den här människan är speciell, i alla fall för mig här och nu. Vad som händer sen kan jag omöjligt säga nu. Jag är samma Sofia vad som än händer. Jag tänker låta den rätte komma in. Det fungerar så och ni måste accpetera det.
Kärlek
Trackback
