.

Idag vaknade jag kvart i 7 av att klockan ringde och min prins skulle till jobbet och i vanliga fall går jag upp med honom och antingen åker med honom in till stan och tränar eller kör honom till tåget, men idag så låg jag faktiskt kvar i sängen, på beordran från honom själv. Det är min sista lediga veckodag fram till 2014 och jag mår allt annat än bra fysiskt just nu, pga min medicin. Så efter massa hejdåpussar och hejdåkramar så somnade jag om när han hade åkt till jobbet och sov i 1,5 timme till.

 

Gick upp, med världens dunderhuvudvärk, och åt frukost ensam i deras (vårat, jag känner mig som hemma här) stora kök och satte mig sen och kollade på morgon-TV, det bästa som finns. Nu har jag förflyttat mig till Daniels rum där jag tänkte städa lite innan jag går ner till gymmet. Jag har ingen aning om vad jag vill köra idag men jag vet att jag vill svettas som en galning i alla fall. Trots att jag känner mig konstant trött och hängig så har jag massa energi att bli av med. Så kanske ett långt löppass på bandet, eller intervaller och ben.

 

 

 

Igår när jag sa till Malin "Jag uppdaterar aldrig min blogg" fick jag ett "Jag veeeeeet, du uppdaterar aldrig" tillbaka. Haha och tamefan, det gör jag ju inte.. Men nu gör jag! och det här är till dig Malin, och alla andra som undrar vad jag har för mig.

 

Igår hade jag ungefär noll lust att gå upp ur sängen. Jag hade ont i magen, mina ögon var alldeles svullna pga. för lite sömn och mitt huvud dunkade. Ingenting blev bättre under dagen, trots både frukost, gym, lunch & alvdeon. Ännu mindre lust hade jag att sätta mig på ett tåg in till stan men eftersom jag visste att jag skulle få träffa min efterlängtade Malin så blev det inte så jobbigt trots allt. Mötte henne på centralen och tog en promenad till Espresso House där vi satt i 1,5 timme och pratade om allt. Jag hann både bli lycklig, arg, chockad, glad & ledsen med henne. Precis som vanligt. När vi var klara mötte jag min pojke på tåget hem till honom där vi hade en hel myskväll utan någon fotbollsträning mitt i. Bästa!

 

Idag hade jag ännu mindre lust att gå upp ur sängen. Jävla bajs medicinbiverkningar. Men efter massa morgonpussar och lite pepptalk av min älskling så gick jag upp och var glad. Åkte med honom in till stan och stannade på SATS ZENIT för en timmes konditionsträning. Svettig och helt slut åkte jag hem och duschade, tvättade och lagade mat (lunch + matlådor). Nu håller jag på att fixa lite småsaker och letar efter papperna jag ska ha med mig på måndag till nya jobbet. För... på måndag börjar jag äntligen jobba!!!

 

 

 

 

Just nu när jag skriver det här så sitter jag i totalt mörker. Det hålls nämligen på att renoveras utanför våra fönster.. Fasaden ska göras om helt och de ska även byta ut ballkongerna så just nu har vi ingen ballkong utanför ballkongdörren och byggarbetarna utanför har ställt några träplankor lutade mot vårt fönster, så det blev nyss helt kolsvart. Och det låter som att kriget har kommit utanför. Ska de jävlarna inte gå på lunch snart??

 

Förra veckan var jag och skrev på papper för mitt nya jobb, som börjar nästa måndag och jag kan knappt vänta längre. Vill bara börja jobba nuuuuu, och tjäna pengar, och flytta hemifrån, och köpa en bil, och bli rik. Åh. Hybris! Annars då? Idag tog jag min premiärlöprunda utomhus för i år och det gick så mycket bättre än jag trodde att det skulle göra. Jag kom runt 7 km på 40 minuter och det är inte så himla dåligt för att inte ha sprungit utomhus på nästan ett halvår. Min medicin är skitjobbig just nu och ger mig fler biverkningar än verkningar. Men jag vet att effekten kommer snart och att jag måste härda ut. Och nej, jag skäms inte över att skriva om min medicin.. Jag är inte en fegis som vill hålla det hemligt. Är man sjuk äter man medicin. Right?

 

Nu ska jag börja göra mig iordning för att åka in till stan och möta bästis. Och sen vidare för att möta min älskling!

Allting går segt just nu - varenda dator jag kommer i närheten av laggar sönder, min iPhone dör när som helst och min hjärna vet knappt vad jag heter. Det sista kanske inte är så konstigt egentligen med tanke på att jag håller på att göra en drastisk förändring i mitt liv just nu, plus att jag ju fått ett nytt jobb. Skrev föresten på papperna för det idag, så den 22 april börjar jag jobba som administratör på KS. Ser fram emot det så sjukt mycket!

 

Imorse vaknade vi hemma hos Daniel och när han åkte till jobbet åkte jag med in till stan. Tränade ett styrkepass på SATS Zenit och åkte sedan och skrev på papper för jobbet. När jag var klar i stan åkte jag hem för att äta lunch och vila lite innan jag åkte tillbaka in till stan för att köpa ett par fotbollsskor åt Daniel (och en tröja till mig, hehe). Mötte upp min prins på centralen och åkte hem till honom igen. Nu sitter jag under täcket medans Daniel precis drog iväg på fotbollsträning. När han kommer hem vid 20-tiden så blir det mys och thaimat resten av kvällen. Ciao.

Din trädgård låg outforskad och grönskande framför dig. Du njöt av att vandra runt och pröva det kittlande gräset under dina fötter, titta bakom luddiga buskar och vila under ett viskande träd.

 

En dag klev någon utan att fråga över ditt staket och steg med leriga stövlar runt i din älskade trädgård. Du såg dig om efter någon som kunde hjälpa dig att köra ut den objudna gästen, men allt du kunde finna var bortvända ansikten. Stövlarna trampade sönder skira blomskott, händerna bröt av knoppande grenar. Du stängde munnen kring ett ilsket och sviket skrik och vände också bort ditt ansikte från förödelsen stövlarna lämnade efter sig. Ingen såg, ingen sa något och minnet av stövlarna gömdes djupt bland rötter och murknande blad. Men det svaga avtrycket av fotspåren kunde inte gräset täcka helt. Så kanske du inte blev förvånad när fler objudna gäster följde den första. Kanske slutade du laga staketet runt din trädgård, eller så valde du att cementera en ny Berlinmur. Varför frågade du ingen om hjälp att kratta gången? Varför valde du att tiga och hyscha dig själv?

 

Så en dag när morrhåret från en liten skogsmus kom åt en av trädgårdens avbrutna grenar, så imploderade din svalda ilska. Och den svarta trögflytande vätskan som trängde ur dina porer, rann ut över din skirande grönska, klibbade fast på ljusgröna blad och förmörkade solglittret.